Att en människa kan förstöra ens hela dag, att en konversation med en okänd människa på 30 sek kan göra så stor skillnad. Jag är så less på att folk ska lägga sig i saker de inte har något med att göra, jag bad inte om hans åsikt så han hade lika gärna kunnat hålla käften!
Vi satt och åt mat på en pizzeria idag, jag, Anna och Norea. Norea är inne i en trots och gör raka motsattsen till allt jag säger iprincip. Att få i henne mat är ett av de största problemen då hon totalt vägrar äta allt utom mackor, vilket inte är mycket att leva på. Men åter till dagens incident, de var som vanligt trots vid maten och hon lekte med den, vägrade äta, ställde sig på stolen, osv. Jag tolererar inte de och säger naturligtvis åt henne, Anna försöker hjälpa till men Norea fortsätter bara. Detta pågår under hela måltiden, efter maten får hon en klubba av ägarna och vi dricker kaffe. När hon väl börjat lugna ner sig går en gubbe förbi och säger "man kan inte bråka hur mycket som helst med ett barn" "du borde skämmas" "man kan inte hålla på sådär" osv.
Hur kan folk tro att de har rätt att komma fram och säga åt mig hur jag kan och inte kan uppfostra mitt barn?
Jag gör henne inte illa, utan lär henne att man kan inte kasta omkring mat, stå på stolen, skrika, gnälla och bete sig illa.
Hans ord fastnade verkligen i mitt huvud, speciellt de om att jag borde skämmas, varför ska jag göra de? För att jag inte låter mitt barn vara vind för våg och göra som hon vill?
Hur mycket jag än försöker att inte ta åt mig av hans ord och bara låta de rinna av mig så är de svårt. De förstörde mitt humör hela dagen, även om jag kunde ha kul osv endå...
Det är bara trångsynta, sura människor som är allmänt less på livet som ens orka läggen en sådan kommentar! Visst får väl folk tänka vad de vill men de behöver ju inte säga det högt eller till en! Ingen har rätt att lägga sig i andras uppfostrande så länge man inte slår eller är dum mot sitt barn, han borde skämmas!
Har varit med om en liknade situation men min Anna, vi var på stan i Sthlm och minns inte riktigt vad vi gjorde men Anna vägrade säga Tack och visa uppskattning för att jag hade köpt nya hårspännen till henne och när vi står där och diskuterar och jag försöker förklara för Anna varför man ska säga Tack osv så kommer det fram en tant som börjar skrika på mig att jag uppfostrar henne fel, att man inte kan tvinga ett barn säga tack och att jag var alldeles för ung för att uppfostra ett barn och att av borde veta bättre och att jag var en dålig person & att jag inte borde få ta hand om ett barn eftersom jag höjde rösten åt Anna när hon började skrika o kasta sig på golvet mitt i affären, utan att jag bara borde låta henne få som hon vill för då mår barn bättre! Jag blev så arg och så ledsen på tanten och orden svetsades liksom fast i mitt huvud även fast jag visste att jag gjort rätt och att jag visst är duktig med barn och att jag gjorde ett toppen jobb som barnflicka! Blir så arg att det finns andra människor som tror att de har rätten att lägga sig i andras uppfostran osv!