Rihanna har en låt som får en att tänka på allt de där som man kände när man var nykär. Den handlar om alla de där innerliga känslorna som man känner för någon annan. Speciellt en partner som man älskar över allt annat. Så som jag känner för min älskling, även för mitt barn. De är mitt allt vet inte vad jag skulle göra utan dem, de är de bästa som hänt mig. Vad som än händer och hur livet än spelar ut sina kort så kommer jag alltid älska dem mest av allt.
Iaf så i denna svåra stund så önskar jag väl att vissa saker hade varit gjorts anorlunda och att man kunde spola tillbaka tiden och ändra de men de går inte. Så nu är de bara att ta tag i problemet och försöka och fixa de! Hur man än vrider och vänder på problemet och anledningarna så kommer man endå att stå kvar med samma problem i slut ändan. Bättre att sluta grubbla över vad som gick fel och vad man kunde ha gjort annorlunda. Lev här och nu och ta ett problem i taget. För dagens problem för imorgon kommer nya lika tuffa om inte tuffare.
Aja livet går upp och ner, just nu är de lite mer neråt. Nästa vecka blir de bättre kanske lr sämre vi får se.
Ha de bra!
Carpe diem!
alltid så nära, men endå så långt borta
publicerat i
Allmänt;