Du vet den där känslan du kan ha imagen ibland som du inte kan skaka av dig hur mycket du än försöker?
Eller känslan av att veta att de du är påväg att göra är helt fel lr absolut rätt oavsett vad folk runtikring säger?
Ibland önskar jag att folk inte dömde utan såg hela bilden och inte bara den lilla bit de blir serverade. De är så otroligt svårt att förstå en människa förän man gått i deras fotspår, rotat djupt ner i deras ryggsäck och set världen genom dens ögon. Vilket är egentligen helt omöjligt, man kan ju inte leva om någon annans liv. Men man kan iaf visa förståelse och lyssna på de människor man möter. Man kan ta in deras histora, försöka sätta sig själv där, hur hade jag reagerat dom de hände mig, hur hade jag sett på världen om den behandlade mig så...
livet är inte lätt och motgångar och glädje moment avlöser varandra. Men att ha någon brevid sig som förstår och kan relatera och ha medlidande underlättar livet.
Ta vara på livet för vi lever bara en gång.
Väldigt bra och tänkvärt skrivet! :-)