Just nu är jag typ gnälligaste människan ever, men fy fan va jag är less! Haft ännu en natt med sjukt dålig sömn och sammandragningar och illamående.. När har den här krabaten tänkt komma ut och sluta plåga mig, de är fan inte lätt! Jag känner mig som en stor missnöjd unge som bara gnäller på att inget är bra, de är inte kul. Men de är så otroligt svårt att försöka hålla sig positiv och se att de snart är över när man har ont och mår dåligt. De blir som en ond cirkel av de hela och jag vill innerst inne så gärna försöka njuta av att vara gravid för de är ju något så otroligt vackert!
Smärtan tar helt enkelt över och jag blir gnällig och lätt irriterad pga att magen känns som ett stort blåmärke och att han inte kommer ut. Sen kommer jag ju helt klart inte säga att de är dags för bebis igen förrän jag typ krystar ut han! Hade sammandragningar med 2min mellanrum igår under fotbollen men nej inte ville han komma ut för de, min livmoder tyckte bara att jag behövde träna lite och fortsatte så hela natten!
Nu har jag fått ur mig lite och ska försöka tänka positivt resten av dagen, ta en Alvedon och mysa med Norea.
Hoppas han kommer idag så vi kan dela födelsedag!! :D