lilmamman

Ja vart tog tiden vägen?! Alla föräldar säger att tiden rinner iväg och att man ska ta vara på tiden med de lilla barnet. Jag tycker att vi har gjort just de, tagit vara på tiden just här och nu. Men endå på något vänster så känns de som att tiden har sprungit iväg. Våran lilla flicka är idag 8 månader och en vecka, hon har nu två tänder och KRYPER! De är helt otroligt, hon provade lite granna på öppna förskolan igår. Idag så är de full fart på henne, hon kryper med båda knäna i backen lr med en fot och ett knä.
De är så roligt att se henne utvecklas och växa som människa. Hon har lärt sig härma ansikts uttyck och endel ljud. De känns som att jag växer i takt med henne, som att vårat lilla mirakel gör oss till bättre människor. Hon är helt klart de BÄSTA som har hänt mig, jag kan inte förstå hur folk kan tro att hon inte är de. Människor som inte kan glädja sig åt handra tycker jag synd om, visst ni kanske tror att ni gör rätt och att de är snällt. De är elakt och ni vet inte vad ni egentligen gör.
Att gå miste om hur ett litet barn växer från ett foster i magen till ett spädbarn som knappt öppnar ögonen. Till att sedan börja kunna sitta själv, börja skratta börja förstå. Få sin första tand, säga sitt första ord, krypa, gå, springa osv. De är de mest fantastiska man kan få vara med om. Att hjälpa en annan männsika att utvecklas och att samtidigt utveckas själv är något av de finnaste som finns. Ett barn är helt klart en välsingnelse och inte något annat. Hur man än vrider och vänder på det så tillför ett barn en mer glädje och utveckling än vad de kan ta ifrån en. Man lär sig så otroligt mycket och man får andra prioriteringar, sådanna som endast är nyttiga. Sånnda som man borde få lära sig mycket tidigare än vad de flesta får. Ett barn är de bästa som kan hända en människa, enligt mig!